Innehållslöst.

Just nu ser mitt liv inte speciellt spännande ut.. Dagarna flyter ihop, och jag går runt som i dvala. Jag behöver inte använda hjärnan till något mer vettigt än att fundera ut vilken kanal jag ska välja, eller om klockan är matdags.. Matdags är det ofta, eftersom jag och Loke inte har viktigare saker för oss. Och då kan det vara trevligt att fördriva tiden med mat.
Jag tycker att det är dags för Loke att bli frisk nu, innan jag rullar fram.
Dessutom vill jag ha ett liv, träffa vuxna människor som faktiskt svarar på tilltal och som respekterar vad jag säger. Loke har blivit så blassé av mina åthutningar att han bara rycker på axlarna och tar nästa chans han får att göra hyss. Gärna samma hyss som jag precis sa åt honom att han inte fick göra.
Höjdpunkten på dagen är när lilleman har somnat och jag får sällskap framför tv:n av F. Då slipper jag använda hjärnan och överlåter kanal-väljandet åt honom.

Sötaste!

Jag är med och tävlar om en goodie-bag!

Jag är med och tävlar om en goodie-bag, fylld med lyxiga produkter!

-PROFFS Torrschampoo
-Wellas System Professional, Gloss-on (oljedroppar)
-RFSU Nice n' Cool
-Loréal lipgloss
-Clarins Cleanser
-Clarins toning
-The Body Shops Carrot Moisture cream
-Ansiktsmask från Montagne Jennesse x2
-Anti-stress mask från TOKALORN x2
-"Om jag kunde drömma" av Stephanie Meyer
-Armband från Guldfynd
-Startkit från Clinique

Klicka in här. Följ de enkla instruktionerna och var med och tävla!

Ojsan hoppsan..

Det har visst gått nästan ett helt år sen jag uppdaterade här sist.. Men jag har behövt den energin till annat i mitt liv..
Lilleman är inte så liten längre, närmare bestämt 1½ år snart. Han är högt och lågt, och överallt hela tiden. Och just nu superförkyld. Han har varit hemma från dagis i två veckor. Och visar inga tecken på att tillfriskna. Det är mindre kul när man har tagit sig i kragen och börjat plugga. Men som det ser ut nu kan jag bara plugga när jag hittar barnvakt på dagarna. Det är inte lätt alltid..

Vi har utökat familjen med en supersöt liten kisse. Loke ägnar sina sjukdagar med att göra livet surt för honom. Och konstigt nog har han inte blivit riven ännu. Undrar om vi fick tag på den snällaste katten i världen? För jag kan lova att Loke skulle förtjäna det om kissen fick för sig att säga ifrån. Kissen heter bara Kissen just nu, vi har inte kommit fram till något bra namn ännu. Kanske är på tiden, han har ju trots allt bott hos oss i en månad nu.

Snart är julen här igen! Det ska bli mysigt som tusan nu när Loke är såpass stor att han kan vara med aktivt. Vi får se vart vi firar julen och om lillasyster fortfarande är höggravid eller om bebis har kikat ut då. :) Det är mycket att se fram emot just nu!

Vinterdepression

Hur kommer det sig att det är så himla lätt att ta ut sina dåliga känslor, som irritation, ångest frustation ovs, på de som står en närmast? De man älskar mest borde ju vara de som slipper bli utsatta, men ändå blir de dem som får stå ut med det. Det i sin tur gör att man blir ännu mer ledsen. En ond cirkel.
Det är så otroligt jobbigt att gå runt med något obestämbart som gnager inom en utan att man vet vad det är eller varför.
Det är antagligen vintermörkret som har fått mina tankar och känslor att gå åt det mörka hållet. Egentligen så har jag ju så otroligt mycket att vara glad för. Och jag försöker verkligen. Men ibland tar mörkret över.
Förlåt om det drabbar dig.

Win-win situation

Idag har jag varit ute och åkt lastbil.
Tufft, tänker du då.
Kanske inte så värst, tänker jag.
Om sanningen ska fram så var det ganska skönt att släppa tankarna på allt och bara åka med en stund. Jag fick en paus, Fredde fick sällskap, Lilleman och mormor fick kvalitetstid ihop. Alla vann på det.
Helst ville jag ha ett mörkt, ljudisolerat rum med en stor, skön säng i. Men man kan inte få allt här i världen. Så jag fick nöja mig med en lastbilstur.

Tur att man inte är kräsen....

Lobotomi, datorhaveri och sömnlösa nätter

Sedan farfar gick bort har det mesta bara varit som i en dimma. Tankarna har hela tiden varit nån annanstans än där de borde. Det mesta man har åtagit sig har gått åt skogen. Dansen har gått sisådär. De måste undra om jag och mamma har genomgått gemensam lobotomi eftersom vi helt plötsligt dansar som fågelskrämmor. Inte för att jag vill påstå att vi var superbra innan, men vi vimsade inte runt lika mkt som vi har gjort nu. Och så ska vi inte ens tala om krocken. Det känns lite som att det var mitt fel. Fast det inte var jag som körde. Men ändå. Det var ju jag som ville ha skjuts och hade bråttom. Men nästan-krocken veckan därefter var faktiskt inte vårat fel.
Och datorhaveri har vi haft, både mamma och jag. Sådär lagom kul när allt försvinner, förlossningsbilder och så vidare. Mamma hann iallafall rädda det mesta på sin dator, till skillnad från mig. Men om jag inte tror helt fel så ska de flesta bilderna finnas kvar, fast utspridda här och där. Så det är bara att börja skrapa ihop de igen. Och sen ska jag se till att de finns lagrade på ett bra ställe.

Lilleman har kommit på att han har en röst. Han experimenterar heeeeela tiden, genom att skrika, tjuta och låta lustigt. Och så skrockar han lite belåtet åt sig själv när han åstadkommer extra gälla eller roliga ljud. Tillochmed i sömnen tränar han rösten.
Inatt roade han mig med att gnälla och vilja komma upp ur sängen två gånger i timmen hela natten. Tror att han kanske har lite ont i öronen eller något. Men ikväll har han fått en panodil så jag hoppas att han sover bättre inatt. För allas skull, men mest för min egen. Jag vet inte hur mitt humör pallar en sömnlös natt till..
Nu ska vi se en film. Om jag orkar hålla mig vaken, vill säga.