Vinterdepression

Hur kommer det sig att det är så himla lätt att ta ut sina dåliga känslor, som irritation, ångest frustation ovs, på de som står en närmast? De man älskar mest borde ju vara de som slipper bli utsatta, men ändå blir de dem som får stå ut med det. Det i sin tur gör att man blir ännu mer ledsen. En ond cirkel.
Det är så otroligt jobbigt att gå runt med något obestämbart som gnager inom en utan att man vet vad det är eller varför.
Det är antagligen vintermörkret som har fått mina tankar och känslor att gå åt det mörka hållet. Egentligen så har jag ju så otroligt mycket att vara glad för. Och jag försöker verkligen. Men ibland tar mörkret över.
Förlåt om det drabbar dig.

Win-win situation

Idag har jag varit ute och åkt lastbil.
Tufft, tänker du då.
Kanske inte så värst, tänker jag.
Om sanningen ska fram så var det ganska skönt att släppa tankarna på allt och bara åka med en stund. Jag fick en paus, Fredde fick sällskap, Lilleman och mormor fick kvalitetstid ihop. Alla vann på det.
Helst ville jag ha ett mörkt, ljudisolerat rum med en stor, skön säng i. Men man kan inte få allt här i världen. Så jag fick nöja mig med en lastbilstur.

Tur att man inte är kräsen....

Lobotomi, datorhaveri och sömnlösa nätter

Sedan farfar gick bort har det mesta bara varit som i en dimma. Tankarna har hela tiden varit nån annanstans än där de borde. Det mesta man har åtagit sig har gått åt skogen. Dansen har gått sisådär. De måste undra om jag och mamma har genomgått gemensam lobotomi eftersom vi helt plötsligt dansar som fågelskrämmor. Inte för att jag vill påstå att vi var superbra innan, men vi vimsade inte runt lika mkt som vi har gjort nu. Och så ska vi inte ens tala om krocken. Det känns lite som att det var mitt fel. Fast det inte var jag som körde. Men ändå. Det var ju jag som ville ha skjuts och hade bråttom. Men nästan-krocken veckan därefter var faktiskt inte vårat fel.
Och datorhaveri har vi haft, både mamma och jag. Sådär lagom kul när allt försvinner, förlossningsbilder och så vidare. Mamma hann iallafall rädda det mesta på sin dator, till skillnad från mig. Men om jag inte tror helt fel så ska de flesta bilderna finnas kvar, fast utspridda här och där. Så det är bara att börja skrapa ihop de igen. Och sen ska jag se till att de finns lagrade på ett bra ställe.

Lilleman har kommit på att han har en röst. Han experimenterar heeeeela tiden, genom att skrika, tjuta och låta lustigt. Och så skrockar han lite belåtet åt sig själv när han åstadkommer extra gälla eller roliga ljud. Tillochmed i sömnen tränar han rösten.
Inatt roade han mig med att gnälla och vilja komma upp ur sängen två gånger i timmen hela natten. Tror att han kanske har lite ont i öronen eller något. Men ikväll har han fått en panodil så jag hoppas att han sover bättre inatt. För allas skull, men mest för min egen. Jag vet inte hur mitt humör pallar en sömnlös natt till..
Nu ska vi se en film. Om jag orkar hålla mig vaken, vill säga.

Vila i frid.

I natt somnade min kära farfar in för sista gången. Trots att det smärtar otroligt mycket varje gång jag tänker den tanken, känner jag också en lättnad, för nu vet jag att han inte lider mer.
Det är konstigt, för livet flyter på i samma takt som vanligt. Jag har ju ett nytt litet liv att ta hand om. Och han gör minsann klart för mig att jag inte får glömma bort att roa honom, ens för en liten sekund. Och det hjälper mig att hålla humöret uppe. Men så kommer tankarna på farfar, alla minnen, och allt jag vill är att gråta.
Jag antar att det enda man kan göra nu är att ta en dag, en stund, i taget. Dom säger att smärtan försvinner så småningom, och det gör den. Men just nu känns det bara så otroligt jobbigt...

Stolt mor

Igår på babysimmet var Lilleman jätteduktig. Han hade huuur kul som helst, och på slutet av lektionen dök han under ytan för första gången. Utan kallsupar eller liknande. Han är så duktig, min lilla kille.
Däremot var jag mindre glad på honom inatt, eftersom att jag har fått gå upp och mata honom minst en gång i timmen. Det är inte sådär överdrivet roligt.. Så idag är jag lagom mosig i huvudet. Tur att jag inte har något inplanerat som kräver någon större tankeverksamhet idag.

Det här med att blogga..

Det gäller ju att ha tid över till det också. Och när man väl får en liten stund över gäller det att orka, och ha tillgång till internet. Det är inte varje dag det händer. Men det har ni nog säkert märkt..

Idag har Lilleman ätit morotspuré till lunch. Det tycker han är jättegott. Men att morötter kunde ta sååå lång tid att koka hade jag ingen aning om. Man får ju förbereda lunchen en timme i förväg, och då skär jag ändå morötterna i så tunna skivor jag kan. Jag skulle ju kunna köpa en burk morotspuré iofs, men det känns mer genuint att göra den själv. För såå jobbigt är det ju inte. Beroende på hur otålig Lilleman är..
Nu drar Lilleman sin farbror i håret så han tjuter rakt ut, och så flinar han. Jag kanske skulle ta och rädda Patrik. Stackaren är ju så håröm.

Sådär ja, nu är han räddad. Nu ska jag hjälpa Patrik baka en sockerkaka. Misstänker att det blir jag som får göra det tråkiga, typ diska och så. Sen ser jag fram emot linedance ikväll. Glatt!

En klapp på axeln till mig

Idag har jag varit rökfri i ett helt år.
Det är exakt:

• 12 månader
• 52,177457 veckor
• 365,242199 dagar
• 8 765,81277 timmar
• 31 556 926 sekunder

Det är helt fantastiskt hur bra jag är!

Obefintligt med sömn..

..kan knäcka den starkaste.
Lilleman har haft lätt feber i två dagar nu, och varit allmänt hängig och grinig. Så babysimmet hoppades över igår, och kvällen tillbringades i TV-soffan där vi slötittade på nya säsongen av Scrubs och sen Grey's. Vid halv nio när Liten hade somnat som en stock i min famn la jag honom i spjälsängen vilket resulterade i uppspärrade ögon och ett surt blängande innan underläppen började darra. Så det var bara att ta upp honom igen, och åter försöka få honom att somna. När jag försökte lägga ner honom i sängen 40 minuter senare hände precis samma sak. Och så upp igen, och den gången var han på bushumör och skulle roas i en halvtimme, innan det var dags att sova igen. Jag la ner honom i sängen, och han sov vidare! "Finaly!!" tänkte jag i mitt stilla sinne och gick för att borsta tänderna och göra mig klar för natten. Lagom till jag var klar hörde jag ett missnöjt ylande från spjälsängen. Så det var bara att plocka upp Lilleman igen.
Sådär höll vi på till ca 03.27 i natt, när han äntligen somnade och sov ett par timmar i sträck. Men då låg jag istället vaken och väntade på att han skulle vakna efter en kvart, vilket ju inte hände. Så jag missade nog nästan en timmes värdefull sömn där, innan jag slocknade.
Nu börjar jag känna mig riktigt mör, och hoppas att den kommande natten blir bättre. Men jag ska väl inte hoppas på för mycket..

Snart måste vi till affären för att köpa blöjor, och låna en borr så vi kan montera de nya gungfötterna till spjälsängen. Då kanske jag kan vagga Lilleman till sömns inatt. Hoppashoppashoppas.

Oj då..

Det slog mig att jag inte hade uppdaterat min blogg på ett tag. Det kan ju iofs ha att göra med att jag har haft så sjukt mycket att stå i.
Förra veckan var all fokus inställt på dopet som gick av stapeln i söndags.
I torsdags njöt jag av mitt frisörbesök som var välbehövligt. I tre sköna timmar fick jag bara sitta och bli ompysslad och läsa skvallertidningar. Tänk vad lite som behövs för att man ska återfå sina krafter. Och dessutom blev jag grymt snygg i håret. Det gröna i luggen var många skeptiska till innan de fick se det. Men det är ballt.
Fredags eftermiddag gick åt på Kupolen i borlänge där jag och Fredde köpte lite kläder, och sen avrundade vi kvällen på Maxi, vilket var mindre kul. Men vi fick allt handlat som vi behövde.
Lördagen tillbringades åter i borlänge där vi lallade runt på Kupolen igen, fast i sällskap med nästan hela min familj. Sen avslutade vi dagen med en sen lunch på en mysig thai/sushi restaurang. Och hör och häpna; Jag åt 2½ bitar sushi! Två och en halv! Det verkar som att min sushikarriär har tagit ett stort steg framåt. Med tanke på att jag förr knappt kunde tänka ordet sushi utan att må dåligt.
Lördagkvällen gick åt till att baka tårtor till dopet. Det höll på att sluta i katastrof några gånger, men efter lite lagande och lappande var tårtorna snygga som aldrig förr. Tydligen blev de goda också, för jag fick många komplimanger för fikat på dopet.
Och så dopet då.. På förmiddagen när allt det sista skulle fixas iordning, inklusive jag, var hjärtattacken nära. Men när det närmade sig infann sig ett lugn som jag inte har en aning om vart det kom ifrån, men det var välkommet. Till sist avlöpte dopet hur bra som helst, och det visade sig att jag ju inte hade något att oroa mig för. Det kan bero på all hjälp som jag fick av mina nära och kära. Hade aldrig klarat det utan er!
Och alla presenterna vi fick var helt underbara! Vi kommer använda allt med glädje! Lilleman gillar redan sina skivor med barnvisor. Och leksaken från morbror och moster var helt klart det bästa i hans tycke. Den är med överallt!

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. På schemat står nu middag med min kära mor, och sen bär det av till Falun för babysim.
Simma lugnt.

Nattliga gräl.

I natt vid 4-tiden vaknade jag av ett himla liv. Jag reste mig ur sängen och konstaterade att Lilleman och Tiger var osams och grälade. Jag lyckades aldrig komma fram till vad dom grälade om eller vem som hade börjat, men det slutade med att jag fick sära på dom. Lilleman var så upprörd så han fick sova de sista timmarna med mig i min säng.

Med tanke på Lillemans humör idag så var det ett ordentligt bråk dom hade. Han är riktigt grälsjuk fortfarande, och precis allt är tråååååkigt.

Jag låter bilderna tala för sig själva...

Bullbaket är avklarat!

Nu är bullarna färdiggräddade och frysta. Bara att ta fram på söndag! Otroligt skönt. Jag fick hjälp av min kära mor som roade Lilleman medan jag kavlade och kladdade med bulldegen.

Och appropå Lilleman så har han idag upptäckt vilken underbar uppfinning hoppgungan är. Han stampade, skuttade, hoppade och snurrade runt i den idag. Han hade så kul att han skrattade högt åt sig själv. Och så kom han i perfekt höjd för att mammas hundar skulle komma åt att pussa honom i ansiktet, och Lilleman svarade med att dra lite i deras päls. Rättvist.
Nu ligger min lilla prins och sover så sött på soffan. Tänkte borsta mina tänder och göra mig i ordning och sen går vi och lägger oss i sängen. Jag behöver all energi jag kan få så jag orkar med morgondagens schema där det står allt mellan storstädning (för det orkar jag inte göra idag), BVC-besök och hämtning av en stooor tv-bänk med vitrinskåp som vi fått.

Godnatt.

Uppe med tuppen

Här hemma är vi redan vakna. Eller, vi har varit det i över en timme redan. Förutom Fredde som fortfarande ligger och sover. Lyckost. Men å andra sidan gick jag och la mig innan 22.00 igår. Våran planerade filmkväll blev inte av eftersom Fredde var ute på andra äventyr som tog mycket längre tid än planerat.
Jag sitter här och zappar på tv:n och som vanligt är det inget som är värt att se. Funderar på om jag ska ta och baka dom där bullarna till dopet idag. Så kan jag bocka av en sak på listan iaf.

Lilleman håller på att slumra till i min famn, man kanske skulle lägga sig på sängen med honom och blunda en stund till. Risken finns att jag blir tröttare nästa gång vi går upp. Men i valet mellan soffan och tv:n som inte har nåt att erbjuda och den varma sköna sängen vet jag vad som vinner...

Sängen nästa!

Förresten..

Om vi tekniskt sett flyttar från nr 2 till nr 1, men kommer behålla samma brevlåda, måste vi då göra en adressändring?

Ännu en sak att tänka på

Jaha ja. Då har vi bestämt oss för att flytta. Visserligen inte så långt, bara till huset intill. Men ändå. Ser verkligen fram emot det, för den lägenheten är himla mysig. Och vi lyckades förhandla till oss en bra deal på hyran. Den enda (men ganska stora) nackdelen är trappan. Men jag tänkte som så, att Lilleman lär ju slå sig på allt ändå, så en sak mer eller mindre gör väl inget..? Och han lär sig nog om han trillar ner tillräckligt många gånger..

Spirometri..

..är ett fancy nytt ord vi lärde oss igår. Onödigt vetande får man aldrig nog av..
Hur som helst. Det var troligtvis inte någon svininfluensa.. Men lite nervös blev man när vi kom till vårdcentralen och ville ha en tid för att Fredde hade svårt att andas och personalen skickade ut oss illa kvickt och tog in oss bakvägen direkt till ett behandlingsrum och sa att vi minsann inte fick sitta i väntrummet som normala människor. Det kunde ju kanske vara flunsan, även om dom "inte trodde det".
Men när doktorn väl kom så konstaterades att Fredde nog bara hade en släng av astma. Vi får se på måndag när provsvaren på spirometrin* kommer.

Annars så har jag haft fullt upp med linedance och babysim. Lilleman älskar att simma, men blir lite sur när han inte kommer nånvart. Vi får väl se till att han får lära sig crawla när han är 3 år. Det är tydligen så tidigt dom kan lära sig nu för tiden.

Aa, justde. Det är ju dop nästa vecka också. Crap. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas organisera en så stor tillställning. Är ju inte riktigt min grej. Så stressnivån ökar stadigt för varje dag som går. Får hoppas nu att jag inte blir sjuk, men det ser inte så ljust ut med tanke på snoret som rinner och huvudvärken som dök upp inatt.. Måste hinna baka ett hundratal bullar, räkna ut hur mycket folk som kommer och hur många tårtor som behövs, gå till frissan, kolla vart dopklänningen finns, städa lägenheten så folk kan sova över mm. Utöver att ta hand om Lilleman. Jag kommer säkert på mer som måste göras.
Paniken är nära nu...


*Spirometri, är en lungfunktionsundersökning som utförs med spirometer. En undersökning av hur lungorna fungerar. Undersökningen görs genom att patienten andas samt blåser ut genom ett munstycke kopplat till en apparat som mäter lungornas förmåga.

Svininfluensan är här

Nu har Fredde börjat hosta som en tok och fått lätt feber. Han är övertygad om att han har fått svininfluensan. Jag är inte lika säker, men man vet ju aldrig. Funderar på om jag och Lilleman ska sova hos min mor i natt, om inte annat för att slippa vakna av hans hostande. För jag är garanterat redan smittad om jag nu skulle bli det alls. Fasan vore ju om Lilleman skulle bli sjuk. Man kanske skulle sätta Fredrik i karantän..

Nej, det här måste vi fundera på... Skriver mer när vi vet hur det artar sig. Om vi inte dör i svininfluensan...

Undrar..

.. hur mycket bebisdreggel en fjärrkontroll tål innan den får fuktskador..? Hoppas bara den tål mer än nokias telefoner som får fuktskador av att man råkar prata i telefon när det regnar lite..

Inte mitt smartaste.

När jag var gravid hörde jag talas om att man blev väldigt tankspridd och förvirrad när man väl hade fött barn. Och jag trodde aldrig att det var så illa som det faktiskt är..
Igår hoppade jag in i duschen på förmiddagen, drog igång vattnet och inväntade en bra temperatur innan jag började njuta av duschen. Tills jag insåg att jag fortfarande hade BH:n på mig..
Senare på eftermiddagen stod jag på mammas veranda och åt ett äpple som jag plockat från äppelträdet. Och när jag sedan var klar tänkte jag kasta ut det i buskarna. Så jag tog ett steg bakåt, hukade mig lite för att inte kasta äppelskruttet upp i taket och tog i för kung och fosterland för att få iväg det hela vägen över gräsmattan och in i buskarna. Det slutade med att jag fick skura äppelmos från halva verandan, inklusive taket..
Att man blir halvt hjärndöd är mer rätt. Jag skulle nog glömma huvudet i kyldisken på ICA eller nån annanstans om det inte satt fast..

Nu är jag om möjligt ännu mer slut i huvudet, efter kvällen linedance pass. Det var sjukt kul, så det tänker jag fortsätta med. Kan lova att det blev ganska många skratt när man snubblade runt i lokalen och låtsades att man hade koll. Det får nog bli ett träningspass i helgen med mamma och svärmor för att försöka minnas några steg till nästa vecka.

Snart är det dags för sängen. Ska sova riktigt gott. Ser fram emot imorgon kväll då det blir första babysimmet med Lilleman. Mys!

Söt, Sötare, Sötast!

Kul med kameran

Trodde ansiktsmaskerna skulle göra oss snyggare...

Grattis bror på födelsedagen!

Imorse när jag gick upp så möttes jag av ett par ben som låg ut i hallen från brorsans datorrum. Han hade uppenbarligen somnat (däckat) halvvägs in i rummet i morse vid halvsju-tiden. Det var nog den smällen jag hörde.. Bror fick en härlig baksmälla i födelsedagspresent idag. Han fick också senaste GuitarHero Gratest hits av oss. Den presenten gillade han bättre än den han gav sig själv.
Så nu sitter han och försöker klara den svåraste låten på expert. Han kommer inte genom introt ens.. Så nu har han att göra.

Nu ska jag hjälpa till med maten så vi får äta nångång idag.

Chokladmjölk.

Sitter här i brors soffa och tittar på när lillasyster försöker kränga på Loke hans pyjamas.
Lillasyster: "Hur ska jag få på den häääär?"
Jag: "Du får experimentera.."
Inte så populärt svar. Men nu är pyjamasen på iaf. Och Loke verkar hyfsat nöjd.
Han är nybadad också. Det lät ungefär likadant när lillasyster skulle ta hand om badningen. Men han överlevde ju det också.
Det är ett himla gnäll över hur Loke luktar. Eller snarare hans gaser.. Bror har en teori om att han får chokladmjölk, eftersom att det ser ut så när det kommer ut. Man kunde ju önska...

Dagen idag har fördrivits med en tripp till ÖB och Maxi där vi handlade en massa nödvändigt, men även en del onödiga, men roliga, saker. Sen hem till bror där det blev grillning och Guitarhero.

Nu. Blöjbyte på Loke. Veckans bajsblöja är här.

Sådär ja.

Nu har jag bestämt mig för att ge mig ut i bloggardjungeln. Efter mycket tjat från folk som verkar vilja läsa om mitt (intressanta?) liv. Så jag gör väl ett försök. Hur ofta bloggen uppdateras kan jag inte säga.. Men jag kanske tycker att detta är jättekul och bloggar som en tok. Man vet aldrig med mig.
Först och främst ska jag lära mig hur detta fungerar, och kanske till och med lyckas designa en någorlunda snygg blogg.
Vi får väl se hur det går...